Det hände sig vid juletid att ett märkligt fenomen bevittnades mellan Nyby och Kvarnstad. På den mörka kvällshimlen avspeglades ett ljussken från en samling människor som kom gående längs vägen. I handen höll de facklor och stjärnor och någon bar även ljus i håret.
Jodå, minsann! Så kan en glöggkväll på norra Öland inledas. Glöggkvällen är en tradition i byn och värdskapet alternerar. ”Då vill jag att ni kommer i ett Luciatåg”, sa Mats (mest på skoj) när vi förra året fick veta att det var vår tur. Döm om vår förvåning när vi såg en lång rad med facklor ute på vägen igår kväll. Där kommer dessa härliga människor i full mundering, inklusive reflexvästar, ordentliga som de är. Bilar saktade in och några bilister tutade glatt. När Luciaföljet anlände till vårt hus möttes de av eldar och marschaller i trädgården. Det var svårt att ta bilder i mörkret och dessutom hade jag glädjetårar i ögonen (Ja, man behöver inte så mycket i den här åldern förrän man blir känslosam. Vänta bara ungdomar!). Hur underbart är det inte med engagemang och hjärtlighet? De hade planerat och övat och sjöng några sånger för oss. Obetalbart! Glöggen värmde gott när vi sedan samlades i huset.
Herreminje, vilken kväll det blev! Fjorton personer och huset var knökfullt. Men finns det hjärterum.. ja, ni vet. Vi käkade Chili con carne med tillbehör och med god aptit! Självklart hittade vi på lite bus under kvällens gång. Ett gäng fick uppdraget att fixa desserten; mandelmusslor med tilltalande fyllning för såväl öga som gom. Ett annat gäng fick dekorera bordet i en stilfull och annorlunda utformning. Och sist, men verkligen inte minst, underhållningen till kaffet. Ett kreativt, gärna känslofyllt, framträdande med julfeeling var kravet. Ja, som ni vet är det viktigt med höga förväntningar! Full aktivitet rådde och jag kunde mingla runt och mysa och beskåda lagarbetet. Avslutningsvis blev det fiskdamm till allas (?) förtjusning. Jag menar, vem blir inte lycklig av att återuppleva barndomens förväntan över att få napp? Påsarna innehöll bland annat tatueringar och jag har sällan skådat en sådan iver i vårt kök… Vid tre i natt blåste vi ut det sista ljuset och kröp i säng. Idag är vi lite trötta, men det gör verkligen ingenting!