Antingen gillar man en konstnärs uttrycksformer eller inte. Så borde det vara. Men ibland tilltalar vissa prylar och mönster, trots att konceptet som helhet inte faller mig i smaken. Det blev alldeles för mycket av Ulricas tulpaner och ormar, de finns överallt. Då förloras en del av attraktionen för mig. Men, säga och tycka vad man vill, hon lyckades verkligen! Och hennes sinne för affärer, hennes energi och engagemang för glasbruksbygden, kan man bara beundra. Nu är hon borta, men hennes mönster lever kvar. Några finns hos mig.
Min älskade stora hjärtevas
Caramba
Två små skålar av äldre datum
Snyggt presentpapper inköptes vid senaste Kosta-besöket.
Lämna ett svar