… blir jag när små prylar som jag köpt hittar sin plats. Vissa föremål ”pratar” med mig och dessa har jag svårt att lämna kvar i butiken. Och när prislappen ligger på några tior är det inget att tveka på. Jag samlar på mig och plötsligt passar de in. Någonstans. Bara så där helt rätt.
Nu är det dags för finliret i brygghuset och nu är det upp till bevis: Blev det så bra som jag föreställt mig? Jodå. Det funkar.
Barnsligt förtjust blir jag också när lilla huset är belyst. Som barn på julafton sprang vi runt och tittade, fotograferade och bävade. Så jäkla fint. Efter flera år med en mörk trädgård har vi nu belysning. Ute. Varde ljus, liksom. Såklart gör slingor och annan trädbelysning sitt. Ja, nu njuter vi!
Lämna ett svar