Köket har anlänt. Små delar av ett kök. Hur alla dessa pryttlar ska förvandlas till ett fungerande kök, det begriper inte jag. Tror knappast det funkar med trollspö denna gången heller, så jag förlitar mig på man och son.
Svart ska det bli. Köket alltså. ”Oh, oj, hua, men” mumlas det och ögonbryn höjs. ”Har du tänkt dig för nu Mari?” Ja. Det. Har. Jag. Två fullt fungerande armar, med tillhörande händer, får väl damma av luckorna vid behov. Och förresten ska vi, likt de flesta andra, ha handtag på lådorna. Och handtagens själva funktion är ju att hållas i. Så att…
Vi har en plan. En köksplan. Och den planen tror vi på. Stenhårt. Så, mumlanden och ögonbrynshöjningar till trots, kör vi vårt race. Det brukar bli bra.
Var börjar man?..
En bit på väg.
Samtidigt fixas väggar och tak.
Utgång till framtida altan.
Bunkerkänslan, i rummen utan fönster, kräver doser av ljus. Då går vi ut!
Fulla av förväntan synar vi vår nya trädgård. Vad finns där under löv och jord? Snödropparna har gett sig tillkänna och andra små gröna blad ligger och lurar under löven. Ett valnötsträd vet vi att vi har. Inte illa!
Tänk när detta börjar grönska..
Födelsedagen blev mysig och den planerade kidnappningen av make lyckades. Vi åkte en tur till Kosta och mellanlandade i Pukeberg (ja, vi har varit där flera gånger, och vi gillar det!).
Fin miljö, glas och god mat!
Färdkost värdig en 57-åring;)
Firades av dotter med sambo dagen efter. Mys!!
Ännu en fin uppvaktning blev det i helgen, när mor och far hälsade på. När den röda lilla bilen kommer rullandes mot huset, då värms mitt hjärta. Bagageluckan var fylld med godsaker, vilka avnjöts i renoveringsstöket. Obetalbart, ovärderligt och oersättligt.
O!
Till sist: Byte på kylskåpsdörren förstås!
Dock ingen snö på denna ö. Må gott!
Lämna ett svar