Jag har tidigare skrivit om hur lätt det är att bli hemmablind och ta miljöer för givna. Under skördefesthelgen står det än en gång klart hur Öland lockar och drar. I skördetider sätts fokus på helt andra värden än sommarens. Människor återvänder till ön för att njuta av årets sista värmande solstrålar, och för att uppleva ön i höstskrud. Pumpan, skördefestens symbol, sätter färgkoden och överallt pyntas det.
Höjdpunkten för vår skördefesthelg var firandet av familjens 25-åring. Chili, bröd, goda ostar, rödbetor med chevré stod på menyn. Därtill Elins sjukt goda kladdkaka med vit choklad och valnötter. Ja, gott var det! Och mysigt hade vi!
Skördefestens signum, modell mindre.
Fin bukett i höstens färger.
Ja, så är det ju faktiskt!
Trångt vid lilla soffbordet när alla ville smaka Elins kaka!
Hon som vi firade!
Nya tallrikar i det Bladska hemmet. Färger passande en skördefest;)
Hund på besök. En rackare på att mysa!
Veckorna ramlar på och vardagens rutiner formar tiden. Säga vad man vill, men det är som allra bäst när allt bara är som vanligt. Det där med ekorrhjul, vardagstristess och enformigt liv … det är inte illa! För det är ju precis så vi vill ha det. Att allt ska vara som vanligt och precis som det brukar vara. Först när något händer, när något ruckar på rutinerna och sätter käppar i det där hjulet. Först då vet man att det är som bäst, när allt bara är som vanligt.
Lämna ett svar