Är du kvar kära läsare? Vilken himla tur!
”Livet kom emellan”. Märkligt uttryck! Kom emellan vadå? Livet är väl det som pågår hela tiden, varje sekund? Eller? Vad kan klämma sig emellan själva livet? Va?! Nej, nu ska jag sluta.
Något kom i alla fall emellan. I mitt liv. Lust, driv och engagemang sätts på paus. På obestämd tid. Orken läggs på det viktigaste, allt annat får stå tillbaka. Så blir det ibland. I livet.
Kreativiteten har inte blomstrat, det vore synd att påstå. Men jag kan ana en gnutta längtan att färdigställa köksön, plocka ut sommarmöblerna på gräsmattan och få ner de stackars plantorna i jorden. Ja, de står fortfarande snällt och väntar i sina små krukor. Små, pinniga stackare. Medan dagarna går och jag fokuserar på annat. På det som är viktigast. Livet.
Likt ett gammalt tröskverk, som stannat mitt i skörden. Så känns det att börja skriva igen. Därför väljer jag ett antal bilder, utan inbördes ordning. Bara för att komma i form, för att satsa på nytt. För allt blir bra. Nämligen.
Lilla huset väntar på oss.
Inte mina färger, men väldigt fin ändå.
Fin kappa från Rili
Eleverna reste tillbaka i tiden. En dag utan mobiler! Jo, det gick.
Fiber på gång!
I Rom är det ristat i sten.
Badrumsspegel som jag tycker om.
Nya madrasser (mjukare!) är inköpta till huset. Dessa är nu till salu. Som nya!
Jo men visst. Ett mera osammanhängande blogginlägg får man leta efter. Avspeglar mitt sinne ganska bra just nu. Tjipp tjopp!
