Brum

En häpnadsväckande förvandling av traktorn har ägt rum. En hel vinter har den fått omvårdnad av en kunnig motormänniskas hand. All beundran! Att det bara går!

Stolt som en tupp gled ägaren (maken) hemåt längs öns östra sida. Följebilen (jag) skulle bara lämna av Mats och återvända hem. Men jag ångrade mig. I sakta mak, efter ekipaget, fick jag ta del av idel vinkningar, tummen-uppande och leenden. Det kunde jag inte missa. Gott att se hur ett åk från anno 1958 kan väcka nostalgi i folks ögon. Till och med korna såg glada ut när vi tuffade förbi.

före

efter

Jag har väl aldrig sett så mycket detaljer längs vägen.

Vallmofälten krävde ett stopp.

Det är rosornas sommar! Den här vid huset doftar ljuvligt.

Och så har vi sagt farväl till niorna. Och på återseende till övriga elever. Regnmolnen vilade tunga över Borgholm slott på morgonen, men när klasserna tågade in tittade solen fram. Ja, vad kan man säga?

Nu väntar välbehövlig vila. För oss alla. Innan vi släppte hem vår sjua bjöd vi eleverna på en mysig dag hemma hos mentorskollegan. Busstur, bad, lek, grillning, bakning och härliga samtal blev det. Trötta var vi, men väldigt nöjda. ”Inte på högstadiet väl?”, en ofta förekommande fråga när jag berättar att jag är lärare. De som ställer den frågan har ingen aning om hur fina ungdomarna är. För det mesta. Understundom kan man referera till de tre små aporna; hör inte, ser inte, vet inte…