Boendet är viktigt för mig. Väldigt viktigt. Som den hemmagris jag är måste jag få vara på en plats där det känns bra, där det känns som hemma. I och för sig kan man flytta jorden runt om man inte är hemma i sig själv. Sökandet efter trygghet, lugn och trivsel kan bli evigt och tröstlöst om bristen på hemkänsla faktiskt beror på dig själv. En orolig själ hittar inte hem, oavsett koja eller slott. Så tänker jag.
Jag har tidigare skrivit om känslan att hamna rätt, om känslan för platser. Om du inte tror dig bära på den egenskapen, känner du säkert när du inte trivs, när något skaver… Det kan ta tid att bo in sig i ett nytt hem och få känslan av ”mitt”. Och den tiden får man ge det, om grundkänslan finns där och om det känns gott i magen. Om minsta tvivel finns från första stund bör man tänka till, och söka vidare. Tids nog hittas den plats där det stämmer, där allt känns rätt. ”Här är det!” liksom…
Så kände vi när vi hittade vårt hus, vårt nya hem.
Byggår 1908…
… då fanns det vackra tapeter.
Det här köket passar varken huset eller oss tyvärr.
Så nu är det borta och Emil funderar på lösningar inför nya köket.
Som ni ser i bakgrunden är allt sig likt. Jag pyntar medan resten av familjen röjer och bygger;) Huvud med hatt måste finnas i mitt hem. Och adventskalender så klart!
Före…
Den här väggen ska öppnas upp mot vardagsrummen. Köket ska få en helt annan planlösning.
Adventsmys samsas med bygglamporna i blivande sovrum.
Julveckan. Ta det nu lugnt! ”Det blir jul ändå”, säger vi så klokt och präktigt. Ändå far vi runt med pulsen på högvarv. Gör inte det.
Vi väljer att pausa julen i år, av flera anledningar. Det ska dofta glögg, senap och kanel och ljus ska tändas i massor. Det blir allt. Och det blir bra.
För nästa jul. Då!
Då ska mormor fira jul. Så det står härliga till!
