Vi har härliga promenadstråk utanför knuten, varav Slottsskogen bjuder på de bästa. De kungliga barnen har fått ge namn åt de vackra promenaderna, och här kan årstidernas skiftningar avnjutas från första parkett. Men oj, så hemmablinda vi är! Vi ser knappt de otroliga konstverk som kantrar vägen. Trolska, nästan overkliga formationer finns överallt, bara man lyfter blicken. Alla trädstammar insvepta i murgröna är imponerande, men kan det verkligen vara bra för träden? Vackert är det i alla fall.
Likt en blodåder slingrar sig murgrönan på stammen.
Som att klappa på en raggig päls, men jag hörde inget morr….
”Hur blir detta? Kvävs inte trädet?” Många tankar, men inte mycket jag kan göra åt saken.