Efter två längre förhållanden som inte höll, bestämde jag mig för att inte ha en kalsong till i min tvättkorg (förutom Emils då). Det löftet höll jag till den sommardag då jag var och solade vid havet. En bit bort låg en man och solade, även han. Resten är, som man skriver, historia.
Att jag den där sommardagen skulle möta en människa som blev min allra största kärlek, kunde jag aldrig tro. Många tycker att lite gräl är nyttigt och rensar luften i ett förhållande. Det tycker inte jag. För jag har grälat färdigt. Det finns liksom ingen anledning att gräla, när man istället kan prata med varandra. Och det gör vi. Pratar och pratar, om allt! Vi låter aldrig någonting slå rot i magen eller flytta in i huvudet. Vi pratar, och allt löser sig. Allt blir bra.
Vilka vägar jag än går och vilka val jag än gör, står han alltid bakom mig. Han stöttar och hejar på om det blir jobbigt läge, och han berömmer och gläds med mig när allt går som på räls. Precis som det ska vara.
Han finns alltid där bakom mig
Nästa år firar vi tio år!
Min!
