Den här grå mellandagen måste piggas upp med några härliga Rili-ringar av glas. Ringar, formade för hand över en het flamma, var Rilis första produkt. Och de har hängt med sedan dess. Många tillverkar ringar med fusingteknik, därför väljer vi bort dem. Annelis kunskaper från glastillverkning i hyttan möjliggör andra tillverkningssätt. Tur för oss! Finns att köpa här
Ops! Här smög sig en fusingring in.
Jag ville hänga upp en stor knallrosa noshörning i trappan. Den var rolig, tyckte jag. Det tyckte inte Mats. Lyckligt lottad som jag är, säger maken nästan aldrig nej till mina idéer, även om han ibland irrar med blicken och tänker: händer detta på riktigt? Men när noshörningen kom på tal tog han sig ton. ”Den kommer aldrig in i vårt hus!” Och så vidare. Jag försökte ändå smussla med den hem från butiken, men det var svårt att smyga in ett noshörningshuvud stort som en fotboll i bilen. Jaha, vad gör jag nu? Hur ska jag lyckas genomdriva detta? Sååå: Jag vek ner mig (tro det eller ej;) men fick ändå min vilja igenom. På mitt sätt.
Ser ni den? Och rosa blev den också
När vi ändå tittar på söta små djur. Gosedjur kan användas på olika sätt, här som praktiska nåldynor att sätta runt handleden. Från Beabrave.
Aajjj!
I juletid går min spellista varm, till glädje för alla och envar! Nja, okej, kanske inte alla. Jag kan ana ett visst motstånd när jag redan första advent vill påbörja lyssnandet för att höja julfeelingen. “Nej, inte än!!” hörs någons stämma, vilken jag inte låtsas om. Själv hävdar jag att lyssnandet bör starta i god tid. Jag vill nämligen bli rejält less på julmusiken när helgerna är över. Om julmusik kunde barra, skulle jag slänga ut den vid nyår. Så urless vill jag bli! Först då får Magnus & Co vila till nästa år. Ska vi säga november?..
I bilen kommer ingen undan!
Musik som håller året runt, varje dag, ja helt enkelt alltid, är Ledins! I går fanns hans bok i en av klapparna. Yes! Mina vuxna barn kan hans låtar utantill. Om man blir impregnerad av en viss musik sedan barnsben så sätter den sig i märgen. Dessutom har de följt med morsan på ett antal konserter. Stackare? Nähädå! Elin imponerade med sina Ledinkunskaper i ett musikquiz häromveckan. Tänk vilken bedrift av en 24-åring!
Och på tal om Ledin. I samband med en spelning på Borgholms slott sommaren 2009 passerade han utanför vår lägenhet. Dessvärre var han inte på väg till oss, utan till Pubben. Fel val av honom, om du frågar mig..
I Alstermo, där jag är född och uppvuxen, finns flera driftiga och framgångsrika företagare. Flertalet tillhör tillverkningsindustrin och Amo Kabel är en av de största. Den startades av min kusin och en kollega till honom. Idag breder industribyggnaderna ut sig åt alla väderstreck, men titta på bilden nedan… I kanten av de väldiga byggnaderna finns denna lilla timmerlada bevarad. Jag minns den väl. Vi gick ofta promenader här förbi, och vintertid åkte vi skidor i ett sagolikt vinterlandskap. Jag har hört att Amo Kabel medvetet har sparat den lilla ladan. Jag hoppas och tror att det är sant. Det vore fint. För det första är ladan vackert nött av tidens tand och för det andra är den betydelsefull för barnen. Varför? Jo, det sägs att tomten bor därinne och han vill gärna att barnen lämnar sina önskelistor där. När vi passerade ladan för några veckor sedan kikade vi in. Och mycket riktigt, där låg några handskrivna önskelistor. Så himla mysigt!
Vi tog även en promenad till dåtidens allra största industri därhemma: Alstermo Bruk. Där har pappa, mamma och många från deras generation tillbringat sina yrkesliv. Så även generationen före dem. Varje anställd hade sin uppgift och ett gediget yrkeskunnande. Några sydde, andra nitade och så vidare. Idag är det tyst och stilla, trots att viss verksamhet är igång. Resväskor och förvaringsboxar av returpapp var brukets huvudprodukt. En annan succé var unikaboxen, som några av er kanske minns.
Vid infarten till bruket ligger ån
Här finns en liten outlet-butik
Fabrikspipan som ljöd och
Exempel på artiklar genom åren
Lämna en kommentar
…från mig till dig❤️
Oavsett om du springer runt som en skållad råtta och passar upp på folk, eller om du stilla njuter av ett hem i julskrud. Oavsett om allt gått fel och julen bara känns som något otyg som snart är över, eller om du helt enkelt skippar hela grejen och gör något annat. Oavsett vilka val du gör, eller om livet begränsar dina valmöjligheter, så hoppas jag att denna julhelg blir en god helg!
Jag vill också prisa alla er som läser min blogg. Med ödmjuk tacksamhet konstaterar jag att ni är väldigt många. Och tack för all respons ni ger, allt fint ni skriver och säger till mig. Det betyder mycket och det gör mig väldans glad!
Nu myser vi!
Gudmors fina tomtegäng
Verksamheten på Rili kretsar kring återvinning. Vi är ständigt på jakt efter föremål som förbrukats, som vi kan ta hand om. ”Vad kan vi göra av detta?” är vår mest frekventa fråga. Som när vi såg de läckra färgerna på tandborstar! ”Vad kan vi..?” Experimenten påbörjades och vi lyckades hitta en tilltalande ”Rili-form”, vilken passade för våra halsband. Från allra första början har vi förknippats med färg och det vill vi fortfarande göra. Det är så lätt att tona ner, att anpassa produkterna mot en bred publik, att försvinna in i den grå nyansdimman. Men det ska vi inte. Vi ska tillbaka till vårt stuk, till det som är Rili och det vi står för. Vi behöver roliga, tokiga, pigga färger och saker omkring oss! Det tror vi på. Ja. Yes. Oui. Finns att köpa här
Silverfärgat horn från Beabrave
Bild från Aftonbladet (från Starstudio bildbank)
Jag har läst att frukostvanor är starkt befästa och somliga människor äter tydligen samma sorts frukost hela livet. Det stämmer inte helt in på mig, men nästan. Jag mår bäst i kropp och knopp av gröt! I många år åt jag gröt gjord på rågflingor tills jag fick veta att magen mår bättre av bovete, som namnet till trots, inte är ett sädesslag. Och om min mage mår bra, gör jag detsamma. Så sedan ett par år äter jag bovetegröt till frukost.
Jag kokar upp 2 dl krossat bovete i 4 dl lättsaltat vatten. Låter det koka ihop någon minut, sätter sedan på locket och låter det stå i 15 minuter. En femtedel av gröten äter jag varje morgon och resten sparar jag i kylskåpet. Så smidigt att bara värma en portion på morgonen. Till sist strör jag gärna på lite kardemumma eller kanel och en liten dutt mjölk. Därtill en stor balja starkt kaffe, oftast smaksatt med choklad eller vanilj (beroendeframkallande!). Vi köper hela kaffebönor med smak och maler bönorna själva. Sedan byter vi ut ett eller två mått vanligt kaffe mot smaksatt. Topp! Testa! Och så använder vi en perkolator förstås, så kaffet blir rykande hett.
Gömt under banan, äpple och blåbär finns alltså gröt
Men, en vana är till för att brytas (eller var det traditioner kanske?). På lördagar serveras det pannkakor. Varje. Lördag. Nödvändigt. Punkt. Min käre make vispar smet och steker pannkisar, så väldans goda! Sedan mumsar vi i oss samtidigt som vi roar oss med Melodikrysset. Det må vara mossigt och dammigt, men det bryr vi oss inte om. För vi har trevligt och våra skilda musiksmaker kompletterar varandra perfekt. Om vi löser krysset? Givetvis! Baggis!
Uj, vilket schwung i greppet!
Blåbär och banan får förgylla pannkakorna också. Dessutom brieost, crème fraiche och kokosflingor.
Till sist tänker jag inte be om ursäkt för dessa matbilder av lägre rang. Jag har nämligen ingen ambition att likställas med alla suveräna mat-bloggare.
Lämna en kommentarJag är kluven till julpynt och julbelysning.. I andras hem tycker jag det är jättefint med röda tomtar, röda gardiner och traditionella elljusstakar i fönsterna. Men hos oss blir det ”finn-fem-fel”. I år ville jag hitta på något nytt, så det blev en hängande lampjulgubbe som belysning i huset. Lite rolig blev han (hon, hen?!) och jag blir glad när jag ser den.
Lampjulgubbens kläder snodde jag från julmusen innan den hade vaknat i jullådan. Förnärmade musblickar blänger på mig nu. Ett julbad vore passande nu när kläderna åkt av, för jag tror bestämt att det har blivit lite solkigt på nosen.
Senaste loppisfyndet! En ljuskrona modell mindre. Jag har inte sett någon sådan förut, men jag kan ju missat något (Är det möjligt?!)
Stjärnor modell BIG tröttnar jag aldrig på. Tydligen är den svarta stjärnan inköpt under tjock-tv-åren. Håller fortfarande! Stjärnan alltså;)
Som sagt, det blev lite mer förändringar än ommålning av köksluckor. Det är mycket som spelar in när renoveringsbeslut ska tas. Material måste bytas ut på grund av trämask, fukt, lukt(Jag hatar när det luktar illa!) eller helt enkelt när material är slut, skitslut! Golv som inte bär är inte kul att gå på och fönster som är svåra att stänga blir man tokig av. Så det ena gav det andra och till slut blev hela huset totalrenoverat. Här följer en bildkavalkad över kökets förvandling:
Bild från mäklaren. Alltså utgångspunkten.
Allt urblåst! Här blev det sedan gjutet golv med golvvärme.
I väggen mot vardagsrummet fanns en söt liten dörr gömd.
Eftersom vi var tvungna att byta ut alla gamla fönster i huset till moderna (läs tråkiga!) så fick det bli några gamla vackra fönster inomhus istället. De ger ljus och öppnar upp mellan rummen, vilket är bra i våra små rum. Jag har många idéer och planer på hur saker och ting ska utformas, men det är inte alltid som det blir som jag tänkt mig. Men vid de tillfällen (de flesta faktiskt;) när verkligheten överensstämmer med bilden i mitt huvud, då är det gott. Yes, där satt den! ni vet.
Fönstret mellan kök och hall är på plats och det blev precis som jag planerat. Mats förtjänst! Vi är ett bra team.
Köket tar så smått form. Vanligt, enkelt, billigt. Duger gott!
Här följer några bilder på köket som det ser ut just idag. Det är troligt (högst sannolikt!) att det blir några små förändringar framöver…
Nytt kakel över den gamla köksspisen. Nöjd!
Dörren som vi hittade inbyggd i väggen blev en skafferidörr. Fönstret över dörren flyttades från utedasset;)
Fönstret mot hallen idag. Oops , ett skåp med gammalt fönster! Det ska flyttas och hyllorna ska anpassas efter spröjsen. En prototyp, kan man säga..
Lämna en kommentar
Det hände sig vid juletid att ett märkligt fenomen bevittnades mellan Nyby och Kvarnstad. På den mörka kvällshimlen avspeglades ett ljussken från en samling människor som kom gående längs vägen. I handen höll de facklor och stjärnor och någon bar även ljus i håret.
Jodå, minsann! Så kan en glöggkväll på norra Öland inledas. Glöggkvällen är en tradition i byn och värdskapet alternerar. ”Då vill jag att ni kommer i ett Luciatåg”, sa Mats (mest på skoj) när vi förra året fick veta att det var vår tur. Döm om vår förvåning när vi såg en lång rad med facklor ute på vägen igår kväll. Där kommer dessa härliga människor i full mundering, inklusive reflexvästar, ordentliga som de är. Bilar saktade in och några bilister tutade glatt. När Luciaföljet anlände till vårt hus möttes de av eldar och marschaller i trädgården. Det var svårt att ta bilder i mörkret och dessutom hade jag glädjetårar i ögonen (Ja, man behöver inte så mycket i den här åldern förrän man blir känslosam. Vänta bara ungdomar!). Hur underbart är det inte med engagemang och hjärtlighet? De hade planerat och övat och sjöng några sånger för oss. Obetalbart! Glöggen värmde gott när vi sedan samlades i huset.
Herreminje, vilken kväll det blev! Fjorton personer och huset var knökfullt. Men finns det hjärterum.. ja, ni vet. Vi käkade Chili con carne med tillbehör och med god aptit! Självklart hittade vi på lite bus under kvällens gång. Ett gäng fick uppdraget att fixa desserten; mandelmusslor med tilltalande fyllning för såväl öga som gom. Ett annat gäng fick dekorera bordet i en stilfull och annorlunda utformning. Och sist, men verkligen inte minst, underhållningen till kaffet. Ett kreativt, gärna känslofyllt, framträdande med julfeeling var kravet. Ja, som ni vet är det viktigt med höga förväntningar! Full aktivitet rådde och jag kunde mingla runt och mysa och beskåda lagarbetet. Avslutningsvis blev det fiskdamm till allas (?) förtjusning. Jag menar, vem blir inte lycklig av att återuppleva barndomens förväntan över att få napp? Påsarna innehöll bland annat tatueringar och jag har sällan skådat en sådan iver i vårt kök… Vid tre i natt blåste vi ut det sista ljuset och kröp i säng. Idag är vi lite trötta, men det gör verkligen ingenting!
Små lysande prickar i en rad i kvällsmörkret
Den skönsjungande Nyby-kören! I vår trädgård. Magiskt!
Nästa års deltagare i dessertmästarna?
Koncentrationen är på topp för att få till snyggaste desserten
Jag har väl sällan skådat en sådan förtjusande dukning!
Publikens jubel fick denna kvartett, ackompanjerade av Mats. 12 poäng!
Gruppbild med alla tatuerade! ”Biker-drömmarna” vaknade till liv, men det blir nog svårt att vara med i tuffa klubbar med gulliga björnar och elefanter som motiv..
Inte nog med en toppen-kväll, vi fick presenter också.
© 2025 Blads blogg
Tema av Anders Noren —Upp ↑