Ibland funderar jag över platsers betydelser och vad det är som gör att jag mår gott eller mindre gott där jag befinner mig.  Som född och uppvuxen i de Småländska skogarna har min längtan till havet och öppna landskap alltid funnits. När jag flyttade till Öland kändes det gott och saknaden av skog var obefintlig. Men med tiden kom jag på mig själv med lite hemlängtanstankar. Vilken betydelse har barndomens platser för mig egentligen? Hur djupt rotade är mina barndoms rötter? Det blev påtagligt en sommar när Anneli (min vän och kollega) och jag på en av våra många turer ”hemåt” stannade i en mossgrön trollskog med enorma granar och lövträd. Skogsdoften och ljudet av aspars löv i vinden- obetalbart! Vi åkte sedan direkt till Borgholm och stannade vid vår dåvarande företagslokal, vilken låg vid havet. Där slog doften av hav och tång emot oss och ljudet av vågorna blandades med turisternas sommarsorl. Snacka om kontraster! Jag fick under drygt en timme uppleva båda mina favoritmiljöer. Men varför välja? Jag har fortfarande släkt och vänner kvar där hemma som jag har förmånen att få hälsa på ibland. Och då vill jag gärna samla på mig dofter, ljud och minnen!

Älghults kyrka

Vi tände ljus

Ån och skog i Alstermo

Borgholm