Helgen absoluta måste (inte kul med måsten…) var att montera handfatet. Har vi tur så får lilla huset vatten på fredag. Och då menar jag i rören, ingen annanstans;) Handfatsdrömmen består av glas eller keramik, och är än så länge bara en dröm. Vi hittade ett ”i-väntan-på-drömhandfatet” på det stora möbelvaruhuset. Det får duga så länge!

Badrumsinredning är förresten ingen rolig historia, såvida det inte finns stora pengar att spendera förstås. Jag menar, badrumsskåp.. Hur kul är det? Vi valde ett av alla tråkiga skåp för handfatet, och så tillverkade vi en egen hylla. Färg: lakrits. Otippat, va? Ni får se skåpet i sin helhet när rörmokaren är klar.

Vetskapen om att vi snart ska få ett fullt fungerande badrum och kök skapar en mycket angenäm känsla.

Svart. Som sig bör.

Redo för rör!

Nu har vi nog flyttat på sakerna i brygghuset ungefär tvåtusen gånger. Känns det som. Väldans hur vi kan stöka till det! Jag har gjort mina försök att städa och flytta undan, men precis i samma sekund som jag bär iväg en pinal, behövs den. Så det är bara att låta allt vara. Stök. Bök. Snart. Klart.

Jaha! Hur blev det så här?

Ett bra knep i dessa lägen är att dra igen dörren och göra något annat. Som att äta. Går alltid hem. I söndags brassade vi brunch när dotter med sambo kom på inspektion/nyfiken-i-en strut/krama mamma-besök. Väldigt trevlig och gott!

Och tro det eller ej, oredan i brygghuset kvarstod. Exakt som vi lämnade det.

Söndagsbrunch inklusive bubbel!

Sommarhimmel? Nej, i slutet av oktober.

Omväxlande väder. Här finns skatten!

Jag ska medge att jag har tvekat, mer än en gång. Med en villrådig känsla har jag plockat med blommorna som jag i vintras tillverkade av värmeljushållare. Kommer det verkligen att fungera? Kommer det att se klokt ut?

Nu har jag svaret. Det blev bra och jag är nöjd. Och det är ju det som är viktigast. Om någon tycker att det ser ut som pyssel från förskolan, så struntar jag i det. Fullständigt. Annorlunda, återbruk och billigt. Det har varit ledorden under hela renoveringen, och dessa blommor får stå som ett stolt exempel på att det faktiskt går. Att både få utlopp för tokiga idéer och att återvinna.

Kommer ni ihåg? Bankelibank i vintermörkret.

Nu sitter de på plats! Jag kunde inte låta bli att placera en ”katt bland hermelinerna”. Kan ni hitta den?

Det var jäkla klurigt att få plexiglaset på plats. Så fort skruvdragaren närmade sig den bakomliggande gipsskivan så puffade vitt gipsdamm ut. På det svarta. Bakom plexiglaset. Fult. Men med förborrade hål och dammsugaren i högsta hugg, lyckades vi till slut.

Från början hade vi små skruvar som skulle synas så lite som möjligt. Sen tänkte vi tvärt om. Svarta kraftiga farmarskruvar. Så mycket bättre! När de ändå kommer att synas, kan de lika väl synas ordentligt. En svart, smal hylla ska monteras i överkant. Under tillverkning!

Att såga i plexi var nervöst..

Fika = belöning

Kökskranen är som gjord för vårt lilla kök. Men vad gör en trälåda mitt ibland alla grå? Ni får se..

Perfekt? Ja!

Även badrummet inreds. Fortsättning följer.

Det ryktas att snön är på väg. Om ni vill slippa se den kan ni göra som eleverna; en glad gubbe på fönstret.

Sakta! Men säkert. Ja, ungefär så kan renoveringen beskrivas just nu. För när det gäller belysning och el så måste alla regler följas och elektriker tillkallas. Lite bygg, lite el, lite bygg och lite el. Allt kan inte göras på en gång. Det har jag lärt mig.

Även badrummet ska byggas efter kostens alla regler och det ska vara tätskikt, speciellt gips och gud vet allt. Och det tar också tid.

Men nu slår det oss! Att snart är det klart. Inkoppling av vatten återstår och sedan är det faktiskt väldigt nära.  Allt är inköpt och finns hemma, så nu är det dags för rörmokar´n att göra sitt. Därefter är det dags för mig att få ägna mig åt det roligaste jag vet: inreda!

Helt enligt önskemål har elektrikern monterat diskbänksbelysningen.

Nöjd!

Svarta eluttag kändes givet.

Små spotlights under takfoten ska lysa upp fasaden. Mys i höstmörkret!

I badrummet valde vi vridbara spotlights över handfatet.

Högt i tak! Och så den viktiga fläkten.

En vägg i badrummet får panel, i syfte att ”mjuka upp”.

Liggande panel sänker och breddar.

Köksdelen sett från badrummet. Snyggaste kranen hittade vi. Ni får se närbild senare.

Jag är så glad att jag vågade lasera dörrarna svarta. Helt rätt stuk!

Denna helg har ägnats åt att hitta rätt färg på innerdörrarna. För att möjliggöra en ruffig och lite bohemisk look köptes trärena dörrar. Sedan var det ”bara” för mig att hitta rätt nyans på bets och få fram rätt stuk. Det. Var. Inte. Lätt. Jag säger bara: bets. Så tunt, så snabbt att bita sig in i träet och så lätt att hamna fel.

Nu är det gjort. Betsen har bitit sig in i träet. Ett tag tyckte jag att jag återskapade 70-talet, eftersom betsen drog åt brunt. Men det blev bra. Jag måste ständigt visualisera helheten, hur dörrarna kommer att smälta in i resten av rummet när allt är klart. Nu vet jag: Det blir bra.

Väldigt fina , men väldigt gula om de inte behandlas.

Test. Blanda nytt. Test. Blanda nytt. Och så vidare.

Handtagen som ska sätta stilen.

Tvungen att testa. Nöjd. Ja.

Det lilla brygghuset ska bli annorlunda, och det ska framförallt bli vi. Då gäller det att förstärka med detaljer som leder dit. En kraftig balk bar upp det gamla huset, och vi sparade en del av den. Tur! Motorsågen kapade den på längden och nu har vi en fin balk som ska hålla lamporna på plats.

Fin!

Så där ja. Elen dras genom balken och lampfästen monteras. Fästena var guldfärgade. Nu är de svarta. Pappa fixade!

Även denna fina konservburk har pappa målat. Återbruk på bästa nivå blev snyggaste krukan!

Köket är nu inköpt. Besluten är tagna. Skönt! Ångestnivån är givetvis beroende av resultatet. Återstår att se. Ja, det är faktiskt lite smånervöst att se hur helheten kommer att te sig. Kylskåp, fläkt, spishäll: hur roliga är de inköpen? Egentligen.

De berömda platta paketen är hemma. Efter en heldag på det stora möbelvaruhuset användes lördagskvällen till montering, och vi är nu en bit på väg:

Paket nummer ett.

Skymningen kommer tidigare. Ljus och kaffe främjar arbetslusten.

Söndagsmorgonen bjöd på underbart väder och en promenad kändes nödvändig.

Havet glittrade

Sötaste lilla kiosken har stängt.

Mjuk och glittrig och finns i mängder, men jag vet inte vad det är.

Hur skönt och avkopplande det än var på vår lilla tur, måste vi ta tag i dagen. Och i köket.

Bara ”på att”, ingen återvändo!

Fläkten blev svart…

… och kyl/frys blev rostfri.

Och luckorna då? Hav tålamod.

Nu vill jag bara att ett trollspö ska svingas över detta hus, och att allt ska falla på plats. Som i en tecknad film: poff, poff och stjärnstoft. Typ. Nu vill jag bara börja inreda, och äntligen få se om verkligheten motsvarar mina intentioner. Alla timmar som jag funderat, skissat och planerat. Upp till bevis, lilla hus!