Då är det dags för lite finlir i brygghuset. Allt är inte klart ännu, men det hindrar inte mig att fundera över tavlor och dylikt. En målning i perfekta färger hittade jag i en second hand-butik. Den skulle kunna vara målad av mig. Precis mina färger (och brygghusets färger) och den var till salu för tjugo kronor. Med ram.

Tavellister från det stora möbelvaruhuset är en höjdare. De kan man ha till mycket. Till tavlor så klart, men även till hyllor i köket.

Denna tavla över soffan?

Eller ett stort fat som jag kladdat lite på?

Eller båda?

Och så hittade denna kudde sin plats. Fjärilar! Ja!

Grytunderlägg på rad. På en tavellist. Fjäril! Ja!

Tavellister. Perfekt!

Ännu ett fynd. Fint och billigt. Bra kombination;)

Vilket band? frågar eleverna. ”Jo, ni vet förr… då kunde man spola tillbaka bandet i bandspelaren”. Tomma blickar. De begriper inte vad jag talar om. Ändå är det inte SÅ himla länge sedan. Tycker ju jag då. Jag som har lyssnat till rullbandspelaren Tandberg i takt med magisterns byte av diabilder. Eller bildband. High tech;)

Men nu backar jag bandet i alla fall. Det är nyttigt att göra det ibland. Att blicka tillbaka på hur det har varit, hur det en gång sett ut. Hur mycket vi faktiskt har gjort.

Sovrummet på övervåningen fick rymd i och med att vinden togs bort. Vi satte dit fuskbjälkar och målade dem svarta. På bjälkarna ligger nu ljuslister, vilka går att dimra, Wow! High tech.

Före. Och där står väl den lilla pallen som nu är klädd i bollar;)

Efter

Vi har skapat ett vilsamt sovrum med rymd, snedtaket till trots. Sparsam möblering gör det lätt att hålla i ordning. Hemmabyggd säng, saker som fanns i huset, saker som jag haft länge, mixat med några loppis- och reafynd. Kanske hamnar vi under tusenlappen… Bra för plånbok. Bra för miljön.

Snart dags för sovtest i brygghuset. Bäddsoffan, som vi fyndade på Blocket för ett bra tag sedan, är nu på plats och sitter som en smäck. Klart den gör, vi har ju byggt mellanväggen efter soffans mått;) Väggen ströks med svart bets, lika den vi har på dörrarna. Efter en strykning drog väggen åt brunbeige och vi nöjde oss med det. Matchar soffan- ja!

Sista tuffa projektet heter ”Murstock” och nu är det påbörjat. Ambitionen är inte att få den slät och symmetrisk, tvärtom. Den får stå där som en krokig och lite väderbiten filur. Vit färg vore det naturliga valet, men vi väljer en annan väg. Med en grå färg, liknande golvets, är målet att få golv och murstock att förenas. Att få murstocken att färgmässigt smälta samman med golvet. Det är planen. Om den håller får vi se…

En fin liten keramikmoj som låg på vinden integreras i murstocken. Den får alltså stanna kvar i huset. Fint.

När vi bar in soffan var det snö ute.

Mellanväggen matchar (även om det blir 70-talsvarning)

Här slevas det på!

En sida klar.

Fint litet fynd från gamla vinden måste få vara med.

Nu ska murbruket torka en tid. Återkommer när det är dags för målning.

I helgen var det dags. Till och med termosen ser förvånad ut! Är det vår nu?

Ja, eller en hylla kanske det är. På det stora möbelvaruhuset snokar jag runt på fyndavdelningen, som värsta rearåttan. Jakten efter en möbel till matrummet gav denna gång resultat. Dock störde jag mig på träfärgen, så jag tog fram min bästa inredningskompis: lakritsfärgen. Resultatet blev ”Mari”. Passar mig, och huset, precis.

Original. Lite mesig för min smak.

Med lakritsfärg. En helt annan grej.

Perfekt storlek ”bakom” matbordet.

En annan bänk (svart!) ska förvandlas till brygghusets köksö. Med stomme av metall och försedd med hjul blir den en utmärkt grund. Planen är att återanvända gamla plank från huset och på något vis få till en maffig bänkskiva. Bara en plan än så länge, men vi (Mats!) löser nog det. Fortsättning följer…

Köksö var det! Inte förvaring för färgburkar och annan bråte… Herregud.

Sportlovsmorgon. Då vankas det scones.

Jag såg dem direkt. En del prylar kan jag inte passera utan att de ”skriker” på mig. De små läckra fönsterluckorna var sådana. De måste bli mina.

Det fanns ingen plan om var jag skulle placera dem. Det finns det sällan, när jag ”måste ha”. Jag visste inte ens om jag kunde sätta upp dem. Om huset och luckorna var kompisar, liksom. Första testet blev glasverandan, men det klickade inte alls. Därefter sprang jag runt och höll upp luckorna vid husets alla fönster. Det klickade inte någonstans. Trist men sant. Och jag ser ju direkt när det inte stämmer. Att avvakta och eventuellt vänja sig vid ett föremåls placering är ingen idé. Bara bort! Med en gång!

Lite avskavda. Så fina. Några tior på en loppis.

Testing, testing…

Nej.

I fyra år har luckorna legat i uthuset. På vänt. I helgen hittade de sin plats. I brygghuset. Jaha, det visste jag väl. Förr eller senare blir det rätt. Jag vet ju det. Alltid.

Med den avskavda och lite ”ruffiga” framtoningen smälter de in i brygghuset. Det känns nästan lite franskt…

Perfekt i storlek och form.

Pysselsugen i sportlovstider? Gör en liten tavla av papp, folie och svart färg. Forma pappen till önskat mönster och täck med folie. Pressa ner folie vid varje liten kant. Måla!

Ja, eller framför. Det beror på hur man ser det. Två gamla fina spegeldörrar inköptes i somras på Blocket. Sent omsider fick de en behandling av skrapa och sandpapper. Planen var att måla dem, med de blev alldeles för fina för att döljas av färg.

Två viljor och två tv-rum. Det är bra för husfriden. Jag, med min förkärlek för inredningsprogram, dansk dogma och drama. Han, med sin vurm för historiska dramer, science fiction och bilbyggen. Vem ska kompromissa? Ingen. För nu drar vi igen dörrarna. Vid behov.

Bättre sent än ännu senare. De väntade länge…

Gratis arbetskraft;)

En hel del att skrapa…

Förberedelser pågår!

Sneda väggar + sneda dörrar= problem

Stora, och då menar jag stora! knoppar får agera handtag.

Fint med gammalt trä!

Ena sidan…

.. och andra sidan.

Öppet …

… och stängt.

Den uppmärksamme kan konstatera att listen över dörrarna är omålad. Helt rätt. Det där allra sista, hur svårt är inte det att få till?

Så. Om man nu inte bor i en våning med vackra pardörrar mellan rummen, men ändå vill ha det. Då kan man fuska. Det gjorde vi!

Hemmablind. Det kan man verkligen bli. Hyllorna i lägenhetens vardagsrum har varit ett irritationsmoment sedan inflyttningsdagen (nästan). Men åren har gått.. Förra hyresgästerna hade satt upp dem, och tanken var ju god (som det heter). Problem? Damm. Alla som har öppna bokhyllor vet vad jag talar om. Suck!

Det är vansinnigt snyggt med böcker, och jag, som den svensklärare jag är, borde vilja klä väggarna med litteratur. Men icke! Där vinner min praktiska ådra. För jag hatar damm. Dammallergiker skulle man kunna säga. Ja, inte rent medicinskt men i alla fall fysiskt. Och psykiskt. Hela jag mår dåligt och ett ostädat hem frestar mitt sinne. Om jag gillar att damma? Nej. Och det är då det blir jobbigt…

Men: hyllorna än numera historia, vilket borgar för husfrid med harmonisk hustru;) Metervis med hyllplan och fina fästen häckar nu på altanen. Jag kan ju inte bara köra allt till tippen. Nån måtta får det vara. Blocket nästa!

Fatta hur mycket damm det kunde lägga sig på dessa hyllmeter.

Fatta så många prylar att lyfta på vid städning.

Borta! Test av väggfärg pågår. Det blev mörkt grå.

Ännu ett skåp tillverkas av gamla fönster. Håller jag på att bli galen, eller?!

Gigantiskt och TUNGT skåp. Nu ska det målas.

Idogt letande efter knoppar gav resultat. Stora, härliga och svarta! Belysningen blev bra, men jag ångrar att vi inte ljussatte samtliga hyllor. Så det får bli framöver. Återstår: putsning av fönsterglas. Så det får också bli framöver.

Bara en aning bruten vit färg, åt smutsrosa hållet. Knappt synligt. Det räcker.

Prylarna och böckerna som samlade damm har förhoppningsvis hittat nya hyllor att samla damm på, via second hand-butiker. Men några fick stanna hos oss. Några böcker vill jag vila ögonen på och bläddra i ibland. Tre tavellister till vänster om skåpet får agera stöd åt favoriterna.

Och så är även dörrarna på plats. Fortsättning följer…

… blir jag när små prylar som jag köpt hittar sin plats. Vissa föremål ”pratar” med mig och dessa har jag svårt att lämna kvar i butiken. Och när prislappen ligger på några tior är det inget att tveka på. Jag samlar på mig och plötsligt passar de in. Någonstans. Bara så där helt rätt.

Nu är det dags för finliret i brygghuset och nu är det upp till bevis: Blev det så bra som jag föreställt mig? Jodå. Det funkar.

Jungnelius nagellack och den lilla vasen. Som gjorda för varandra. Och för lilla huset.

Lite mindre föremål passar här.

En liten ljusslinga. Förstås. Och en gammal IKEA-skål på köksbänken. Perfekt.

Min dotter med sambo vet precis vad jag gillar. Fin present.

Barnsligt förtjust blir jag också när lilla huset är belyst. Som barn på julafton sprang vi runt och tittade, fotograferade och bävade. Så jäkla fint. Efter flera år med en mörk trädgård har vi nu belysning. Ute. Varde ljus, liksom. Såklart gör slingor och annan trädbelysning sitt. Ja, nu njuter vi!

Till och med gruset runt huset blir fint i belysningen.

Kära lilla hus!

Belyst kastanj. Dramatiskt.

Julpyntat i Kvarnstad.

Inget är väl viktigare än en skön bädd. Mjuk, fast, medel eller mitt emellan. Smaken är som baken. Jag vill ha en mjuk säng. Det vet jag nu, efter ett antal byten… I lägenheten (där vi oftast sover) har vi världens skönaste säng. Hotellsängar ligger i lä. Vi längtar hem till vår binge!

Dessvärre är inte sängarna i huset av samma klass, och vi har funderat mer än en gång om vi ska uppgradera komforten. Vi får väl se om det plötsligt händer. Triss alltså. Det är dyrt med sängar.

Sänggavlar är en annan historia. I nuläget syns mest stoppade sänggavlar i inredningsmagasinen och det är väldigt fint. Men inte riktigt vår grej. I brist på annat fick en gammal dörr jobbet som sänggavel i huset, och i lägenheten tapetserade vi en ”fulgavel”.

Snedtaket kräver en låg gavel. Dörren, som jag skrapat på i evigheter, fick sin plats här.

Resten av sängen byggde Mats på plats. Praktiskt att slippa dammsuga under sängen;)

För några månader sedan såg det ut så här i sovrummet.

Tapet på sänggavel. Duger så länge!

En lyxigare tapet, men det räcker med en rulle. Lite silver-bling-bling passar till julen;)

Säng och soffa lockar i vintermörkret, så även en värmande glögg. Trots motstånd (vissa kvällar megamotstånd!) så måste jag ta mig ut en stund och få luft. Hopkoket av baciller är inte att leka med just nu. Jag ser nästan hur de flyger runt. Lyckligtvis har ingen hittat in i mig. Än så länge…

Skymning vid Sjöstugan

Stora sjalen i flera varv.

Sötpotatis, rotselleri, broccoli och solrosfrö. Gott just nu (och alltid för den delen;)

Nu är det full fart! Tack och lov! November stämplar ut om några timmar och årets mörkaste månad är redan över. Schwooop! Ungefär så lät det.

Brygghuset har numera både el och vatten. Jajamän! Om det känns bra? Det må ni tro! Lamporna ska nu upp i taket, efter ”lämplighetskontroll”. Varenda pryl som kommer innanför brygghusets dörr ska passa in och ha en given plats. Så måste det bli. Nu har vi lagt ner så mycket energi och tid att allt måste bli bra. Eller perfekt. Faktiskt.

Test av lamporna. Passar de in i stilen? Ja. Godkända!

Annorlunda emballage som för tankarna till Bag-in-box;)

Coola påslag!

En skål av svart metall. Handplockad till lilla huset. Tjugo kronor.

Denna ljushållare kanske gör sig bättre i lilla huset. Kan den ha suttit på en orgel?

Och så skulle potatisen upp.

Adventsmys på Slottsgatan 22 i torsdags kväll.

Ett besök i ”Creperiet”. Gott och annorlunda.

Årets adventskalender är överlämnad till dottern.

Och mitt i alltihop, mellan fönsterputs, adventspyntande och betygssättning, påbörjar vi ett nytt projekt. Inte helt olikt oss… En av sommarens hetaste dagar köpte jag två gamla dörrar på Blocket. Sedan dess har de stått nere i porten och pockat på uppmärksamhet. Jag har varje dag ignorerat dörrarna och låtsats som om jag inte sett dem. Men nu gick det inte längre. Hur svårt kan det vara? Liksom.

Nu står två ursnygga dörrar uppe i lägenheten och väntar på att bli monterade. Sen tog vi ner en vägg med hyllor som jag var skittrött på, sen målade vi om, sen byggde vi (Mats) ett gigantiskt skåp, sen… Återkommer i nästa inlägg. Hej och hå!

Har man inga snygga pardörrar i ”våningen” så får man fixa ett par själv;)